Alma Tadema
Alma Tadema's Oil Paintings
Alma Tadema Museum
8 January 1836 – 25 June 1912. Most renowned painters.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  
  

Alma Tadema.org, welcome & enjoy!
Alma Tadema.org
 

Sebastiano Ricci
Hl. Prokulus, Hl. Firmus und Hl. Rusticus von Verona sowie ein Engel

ID: 78416

Sebastiano Ricci Hl. Prokulus, Hl. Firmus und Hl. Rusticus von Verona sowie ein Engel
Go Back!



Sebastiano Ricci Hl. Prokulus, Hl. Firmus und Hl. Rusticus von Verona sowie ein Engel


Go Back!


 

Sebastiano Ricci

(1 August 1659 - 15 May 1734) was an Italian painter of the late Baroque school of Venice. About the same age as Piazzetta, and an elder contemporary of Tiepolo, he represents a late version of the vigorous and luminous Cortonesque style of grand manner fresco painting. He was born in Belluno, son of Andreana and Livio Ricci. In 1671, he apprenticed to Federico Cerebri of Venice. Others claim Ricci's first master was Sebastiano Mazzoni. In 1678, a youthful indiscretion led to an unwanted pregnancy, and ultimately to a greater scandal, when Ricci was accused of attempting to poison the young pregnant woman to avoid marriage. Imprisoned, he gained release only after intervention of a nobleman, probably a Pisani family member. He married the pregnant mother in 1691, although this was a stormy union. After his arrest, he moved to Bologna, where he domiciled near the Parish of San Michele del Mercato. His painting style there was apparently influenced by Giovanni Gioseffo dal Sole. On 28 September 1682 he was contracted by the "Fraternity of Saint John of Florence" to paint a Decapitation of John the Baptist for their Oratory. On 9 December 1685, the Count of San Segundo near Parma commissioned from Ricci the decoration of the Oratory of the Madonna of the Seraglio, which he completed in collaboration of Ferdinando Galli-Bibiena by October 1687, receiving a compensation of 4,482 Lira.   Related Paintings of Sebastiano Ricci :. | The Miraculous Draught of Fishes | Venus und Amor | Esther vor dem persischen Konig Ahasver | Heilige Familie und der Hl | Gemaldezyklus zum Leben Papst Paul III., Szene: Papst Paul III. beseelt vom Glauben an das okumenische Konzil. |
Related Artists:
Girolamo Forabosco
1604-1679 Italian Girolamo Forabosco Location Italian painter. He was active in Padua and Venice, where he was enrolled in the Fraglia dei Pittori between 1634 and 1639 and paid taxes from 1640 to 1644. His early work, such as the portrait of the so-called Menichina (1624; Rome, Pal. Barberini), was influenced by that of Alessandro Varotari (Padovanino), who had revived the style of Titian. He also adopted compositional and formal schemes from Tiberio Tinelli, as in the Portrait of a Woman. The large canvas of the Miraculous Rescue (1646; Malamocco, S Maria Assunta), commissioned by Giovanni Ventura as an ex-voto for his escape from a shipwreck, shows Forabosco, unconstrained by the narrative and devotional character premises of the undertaking, creating a tender portrait group, distinguished by its spontaneity. The most striking quality of his work is its combination of physiognomic exactitude with free, fluid brushwork.
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Samuel Thomas Gill
(Devon, England 1818 - Melbourne 1880 ) Australian/British Artist Australian/British Artist,also known by his signature S.T.G., was and English-born Australian artist. Gill was born in Perriton, Somerset, England, son of the Reverend Samuel Gill, a Baptist minister, and his first wife, Winifred Oke. Rev. Gill became the headmaster of a school at Plymouth, where the son was first educated, then he continued to Dr Seabrook's Academy, Plymouth. Having moved to London, Gill was employed as a draughtsman and watercolour painter by the Hubard Profile Gallery, before departing for the colony of South Australia in 1839 with his parents, arriving in December. Gill arrived in Adelaide, aged 21 and established a studio in 1840, and called for those 'desirous of obtaining a correct likeness' of themselves and their families, friends, animals and residences to contact him. His activities soon expanded to include street scenes and public events, including the newly discovered copper mines at Burra Burra as well as the departure of Charles Sturt's expedition for the interior on 8 October 1844.






Alma Tadema
All the Alma Tadema's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved